Det
sionistiska Israels Gudmoder; ”Vi kommer att kämpa som vi kämpar nu i Gaza”
Hon är Folkmordet förkroppsligat. DANIELLA WEISS de sionistiska bosättarnas iskalla, känslokalla ”Gudmoder”, med far från USA och mor från Polen, precis som Netanyahus
bakgrund. Hon talar bara om en ”Enstats-lösning”. De som inte accepterar ETT
Israel ”kommer att försvinna”.
Och staten Israel ska sträcka sig från Libanon i
norr via Syrien, Irak, Saudiarabien, Jordanien och till Nilen i Egypten.
Netanyahu och Sio-naziregimen i Tel viv har inlett kriget och är en bit på väg.
Med sin dräng Donald Trump som bisittare.
D.E.
Av Yama Wolasmal, 2025-05-20
·
Tycker du att det är rättvist att säga till
palestinier som har bott här i århundraden att flytta någon annanstans, medan
judiska bosättare kan komma hit från Ukraina, Danmark eller USA?
– När man talar om att Eros har varit här
i många år, glömmer jag inte det faktum att vi tvingades lämna vårt hemland för
2 000 år sedan. Vi tvingades.
·
Men ni evakuerades inte av palestinierna? Så
varför måste de betala priset?
– Palestinier är en påhittad nation. De
kom hit från Saudiarabien, från Egypten, från Libanon, från Syrien, från alla
arabiska länder. Löftet var från Eufrat, ända till Egyptens flod, ända till Nilen.
·
Din dröm är att etablera en judisk nation som
sträcker sig från Irak, genom Syrien, Jordanien, Libanon, hela vägen till
Egypten?
– Ja.
·
Det du säger kommer att göra många människor
arga, att Israel faktiskt borde ta över alla dessa länder i Mellanöstern.
– Jag tycker inte att det är bra att
ljuga om vår tro. Jag tror att när folk går in i omvägar och säger: ”Just nu
har vi det här och vi är väldigt nöjda med det här och det här räcker”. Det
är inte mitt sätt att tänka. Om jag tar min telefon nu kan jag försäkra dig om
att hundratals judiska familjer kommer att flytta idag, omedelbart med barnen,
till Gazaområdet och de kommer inte att fråga vilka villkoren är.
·
Vad ska de 2,3 miljoner palestinierna göra?
Vart ska de ta vägen?
– Till världen. Palestinierna som bor i
Gaza har ingen rätt att stanna i Gaza.
·
När du som mamma, mormor, gammelmormor ser
bilderna från Gaza, vad tänker du på?
– Mitt sinne, mitt hjärta är fyllt av en
sak; av min nations lidande.
·
Du känner ingenting när du ser bilderna från
Gaza?
– Jag känner ingenting. Skärmen visar:
Mina ögon är fulla. Vi kommer att kämpa som vi kämpar nu i Gaza. Och de som
inte accepterar israelisk suveränitet i Israels land kommer att försvinna.
·
Så det kommer inte att finnas någon suverän,
oberoende palestinsk stat i detta land?
– Aldrig, aldrig, aldrig kommer det
någonsin att finnas en palestinsk eller någon annan oberoende stat i Israels
land förutom den judiska staten.
VIDEO:
Daniella Weiss intervjuas av Yama Wolasmal
 |
”De gick över den Röda
Linjen”, skriver nyhetskanalen RT på sin portal. Och Iran lovar att besvara den
oprovocerade krigsförklaringen genom att attackera de platser där USA:s
kärnvapen är placerade samt blockera Hormuzsundet. Ta en valium, Svensson, när
bensinpriset skenar. |
Västvärldens vårdslösa
militarisering och den nya internationella ordningen
”I grund och botten innebär upprustningen av de
europeiska NATO-länderna en ännu intensivare påtvingad press i Europa, till
nackdel för deras egna folks mänskliga utveckling av den destruktiva
nihilistiska visionen hos den amerikanska och europeiska eliten.
Av Stephen Sefton*, 22 juni 2025
Israels och dess amerikanska och europeiska
beskyddares oprovocerade kriminella aggression mot Islamiska republiken Iran,
är ett rovlystet krig mot majoriteten av världens
nationers rätt till suveränitet och deras folks självbestämmande.
Naturligtvis är det först och främst ett existentiellt krig för Islamiska
republiken Iran, men för majoriteten av världens nationer och folk är det, som
andra har observerat, ett civilisationernas krig som kommer att avgöra deras
verkliga oberoende från västerländskt styre. Ur en annan synvinkel är det också
konfrontationen mellan en vision som betonar positiv solidaritet och samarbete
som främjar världens folks mänskliga utveckling och den nihilistiska girigheten
hos västerländska eliter som vill hamstra världens rikedomar för sin egen
vinning.
Ur de nordamerikanska och europeiska eliternas
perspektiv hotar den nya världsordningen som utvecklas deras sedvanliga
politiskt-militära dominans och deras efterföljande neokoloniala ekonomiska
kontroll baserad på århundraden av hänsynslös imperialistisk aggression. De
trodde att deras politiskt-militära och socioekonomiska system alltid skulle
kunna upprätthålla de enorma orättvisa ekonomiska fördelar som deras historiska
brott med folkmord, erövring och slaveri gett. De började också tro på sin egen
propaganda att det inte finns något alternativ till den nyliberala
kapitalismens modell och deras länders därav följande dominans över det
internationella finanssystemet.
FÖR DE VÄSTERLÄNDSKA eliterna är deras
krig mot Iran ytterligare en satsning på att återupprätta sin
politiskt-militära överlägsenhet eller kanske säkra en starkare position för
att nå ett nytt geostrategiskt avtal med Kina och Ryssland. Västvärldens
strategiska nederlag i Ukraina har genererat en politisk och ekonomisk reaktion
från de västerländska härskande klasserna som prioriterar en ännu större
militarisering av deras utrikespolitik. När det gäller Amerikas förenta stater
har en försvarsbudget på 850 miljarder USD godkänts för 2025. Men i själva
verket är det beloppet bara 45 % av det totala beloppet som är tillgängligt för
militära utgifter 2025, vilket uppgår till totalt 1,9 biljoner USD.
Det amerikanska försvarsdepartementet har sex
delkomponenter som kallas ”organ”. Den officiella källan USAspending.gov förklarar
att ”Observera att utgifter för ett givet år inte är en delmängd av
myndighetens förpliktelser för det året eftersom myndigheter kan betala ut
medel relaterade till förpliktelser från tidigare år. Så amerikanska
militärutgifter under ett givet år kan avsevärt överstiga det belopp som
budgeterades av kongressen för samma år. Men generellt sett är även de
amerikanska militärutgifterna som budgeterats för 2025 mer än dubbelt så stora
som motsvarande utgifter för Ryssland och Kina tillsammans.”
När det gäller europeiska länder är deras militära
utgifter liknande, eller kanske något högre än, Kinas och Rysslands sammanlagda
utgifter. På grund av den kroniska ineffektiviteten och den utbredda
korruptionen inom den amerikanska och europeiska militärindustrin är Rysslands
militärindustriella produktion dock flera gånger högre än den samlade
västvärldens produktion. Till exempel förväntar sig amerikanska vapenföretag
att kunna producera 100 000 155 mm-projektiler per månad i slutet av 2025. Det
västerländska konsultföretaget Bain har beräknat att Ryssland år 2024
producerade mer än 350 000 155 mm-projektiler per månad. Denna information ger
ett visst sammanhang för den brådska med vilken NATO-länderna kommer att
diskutera i Haag den 24 och 25 juni en möjlig årlig ökning av sina militära
utgifter med 5 %.
DEN 4 MARS I ÅR FÖRKLARADE Europeiska
kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen: ”Vi befinner oss i en era av
upprustning. Och Europa är redo att kraftigt öka sina försvarsutgifter. Både
för att möta den kortsiktiga brådskan att agera och för att stödja Ukraina, men
också för att ta itu med det långsiktiga behovet av att ta ett mycket större
ansvar för vår egen europeiska säkerhet... ReArm Europe skulle kunna mobilisera
närmare 800 miljarder euro för ett säkert och motståndskraftigt Europa. Vi
kommer att fortsätta att arbeta nära våra partners i Nato. Detta är ett
ögonblick för Europa. Och vi är redo att kliva fram.”
Denna politisk-militära agenda koordineras noggrant av
de kriminella västerländska antidemokratiska eliterna. Den 17 juni skrev
Christine Lagarde, ordförande för Europeiska centralbanken, en artikel med
titeln ”Europa och den globala eurons ögonblick”. Där argumenterar Lagarde för
att europeiska regeringar bör utnyttja den internationella situationen för att
stärka sin trovärdighet och sin ”hårda makt”:
”Europa genomgår ett stort skifte mot att återuppbygga
sin hårda makt, vilket också bör bidra till att stärka det globala förtroendet
för euron. ... Strategiska industrier, såsom grön teknik och försvar, bör
stödjas genom samordnad EU-omfattande politik.”
Ingen valde Ursula von der Leyen eller Christine
Lagarde. De är chiffer utvalda av de västerländska eliterna för att
upprätthålla och samordna Europas underordnade position i förhållande till USA,
som införts sedan slutet av andra världskriget. Nu, i detta historiska
ögonblick, handlar det om att tilldela en funktionsfördelning, vilket låter
Europa konfrontera Ryska Federationen, medan den amerikanska härskande klassen
ägnar sig åt att utveckla sin aggression mot Kina. I grund och botten innebär
upprustningen av de europeiska NATO-länderna en ännu intensivare påtvingad roll
i Europa, till nackdel för deras egna folks mänskliga utveckling, av den
destruktiva nihilistiska visionen hos den amerikanska och europeiska eliten.
Vid ett seminarium i Europaparlamentet i april förra
året förklarade den grekiske ekonomen och tidigare ekonomiministern, Yanis
Varoufakis: ”EU är nu ett fullfjädrat krigsprojekt – ett projekt som antingen
kommer att försätta oss i permanent krig, eller så kommer det att ruinera oss
ytterligare, eller förmodligen båda.” Yanis Varoufakis argumenterar att den
skuldsättning som krävs för att garantera militära 77investeringar, förmodat
för att vända avindustrialiseringen av deras respektive ekonomier, garanterar
att Europa kommer att vara ”mindre säkert, mer ojämlikt, svagare”. I detta
sammanhang agerar Storbritannien, Tyskland och Frankrike som medbrottslingar i
det sionistiska folkmordet i Palestina, förstörelsen av Libanon och Syrien och
Israels och den amerikanska regeringens uppenbara oprovocerade aggression mot
Iran.
TILLSAMMANS MED PRESIDENT Trumps administration
upprätthåller europeiska regeringar den uppenbara lögnen att de är oroliga för
Irans kärnvapenprogram, när det är självklart att de strävar efter att störta
den islamiska republiken Irans regering. Västerländska eliter har alltid
behandlat den västasiatiska regionen som en utökad kolonialzon. Sedan slutet av
andra världskriget 1945 har det kollektiva väst följt den regionala politiken hos
amerikanska administrationer, från presidenterna Truman och Eisenhower till
presidenterna Nixon och Carter. I januari 1980, efter den islamiska
revolutionen i Iran och början av sovjetiskt militärt bistånd till försvar av
Afghanistans legitima regering, förkunnade president Carter sin så kallade ”Carterdoktrinen”.
PRESIDENT CARTER SPECIFICERADE att ”Denna situation kräver noggrant
tänkande, stadiga nerver och resoluta åtgärder, inte bara för detta år utan för
många år framöver. Det kräver kollektiva ansträngningar för att möta detta nya
hot mot säkerheten i Persiska viken och i sydvästra Asien. Det kräver
deltagande från alla som är beroende av olja från Mellanöstern och som är
angelägna om global fred och stabilitet... Låt vår ståndpunkt vara helt tydlig:
Ett försök av någon extern makt att få kontroll över Persiska viken-regionen
kommer att betraktas som ett angrepp på Amerikas förenta staters vitala
intressen, och ett sådant angrepp kommer att avvärjas med alla nödvändiga
medel, inklusive militär makt.”
Lite har förändrats på över fyrtio år. Nu tillämpar
den amerikanska regeringen Carterdoktrinen tillsammans med sina europeiska
allierade och sitt regionala ombud, Israel, för att upprätthålla en oprovocerad
attack mot folket och regeringen i Islamiska republiken Iran. Denna nya
ondskefulla militära offensiv är kulmen på fyrtiofem år av ekonomisk
aggression, mjuka kuppförsök, diplomatisk belägring, cybersabotage, brutal
terrorism och riktade mord, varav inget någonsin skulle kunna uppnå sitt mål
att störta den islamiska regeringen i Iran. Denna nuvarande hänsynslösa
aggression från det kollektiva väst mot Iran har använt på77stådda farhågor om
Irans kärnvapenprogram som en cynisk och grundlös förevändning samtidigt som
den mörklägger Israels illegala kärnvapenutveckling.
De grundläggande motiven bakom den västerländska
aggressionen att störta den islamiska republiken Irans regering är helt
annorlunda. På kort sikt hoppas den amerikanska regeringen och dess allierade
kunna sätta stopp för Motståndsaxeln i försvaret av Palestina, ledd av Iran.
Men av ännu större betydelse för dem på medellång och lång sikt är det
gemensamma imperativet för väst att förhindra den integration av den eurasiska
regionen som främjas av Kina och Ryssland. Det senaste toppmötet i Kazakstan
mellan den 16 och 18 juni mellan Kina och nationerna i Centralasien visade de
enorma framstegen och det progressiva, praktiska förverkligandet av regionens
ekonomiska potential.
Tillsammans med nästan alla centralasiatiska länder är
Iran medlem i Shanghai Cooperation Organization, associerad med Eurasiska
ekonomiska unionen och fullvärdig medlem i BRICS+-gruppen. Iran har strategiska
avtal med Folkrepubliken Kina och Ryska Federationen, vilka möjliggör större
handelsutbyten, stora långsiktiga investeringar och samarbete inom alla
aspekter av det nationella livet, inklusive säkerhet och försvar. Iran är ett
absolut nödvändigt land för genomförandet av den nord-sydliga internationella
transportkorridoren som förbinder Indien med Ryssland och Östeuropa.
Det är alltså tydligt att det kollektiva väst hoppas
kunna förgöra Iran för att sabotera den eurasiska integrationen och skada Kinas
och Rysslands intressen i regionen. Genom att uppnå dessa mål kommer
västländerna att kunna fullborda sin återkolonisering av Västasien och därmed
motverka den fulla utvecklingen av en ny världsordning baserad på mer
demokratiska och rättvisa internationella relationer i strikt enlighet med
internationell rätt. Den 5 och 6 juli kommer nästa toppmöte för BRICS+-gruppens
länder att äga rum i Brasilien, där majoritetsvärldens ståndpunkt till försvar
av Islamiska republiken Iran nästan säkert kommer att klargöras.
Vad som än händer, som president Vladimir Putin
konstaterade under sitt samtal under plenarsessionen vid Sankt Petersburgs
internationella ekonomiska forum: ”Den nya världsordningen framträder
naturligt, likt soluppgången. Det finns ingen undkomma från den. Vår roll är
att hjälpa till att forma dess konturer, kanske bana väg för att denna process
ska bli mer balanserad och i linje med den överväldigande majoriteten av
länders intressen. Vi förväntar oss starkt att alla nationer kommer att inse
och så småningom förstå – som jag tidigare har sagt – att denna metod för att
hitta en lösning visar sig vara vida överlägsen tvångsmässig påtryckning eller
det neokoloniala paradigm som mänskligheten har levt i århundraden.”
* Stephen Sefton är från Irland men bor, arbetar och
lever i Nicaragua sedan 1996 och en stark försvarare av den sandinistiska
revolutionen.
