Kriget i Ukraina
ett Klondyke för det militärindustriella komplexet i USA
Vinstrekord
på redan gigantiska vinster som det militärindustriella komplexet i USA nu
registrerar. Northrop Grumman ökar med 40 procent. Raytheon redovisar en
vinstökning med 15 % och jätten Lockheed Martin offentliggör 34 % av ökade
vinster.
Det
är tidningen Foreign Policy som har utarbetat en egen analys
baserad på information från de senaste två åren från USA:s försvarsdepartement.
Den visar att mängden stora vapenkontrakt som avtalades nästan fördubblades
förra året, från ett värde av 15,5 miljarder dollar 2021 till 28 miljarder
dollar 2022.
“Krig är ett skyltfönster för vapentillverkarna.
Varje förnuftig köpare kommer att vilja ha tekniken som är gjord av vinnaren.
Putins missräkningar har gett hans västerländska konkurrenter en fantastisk
kommersiell möjlighet”, skriver Timothy Ash, analytiker vid tankesmedjan
Chatham House, i en artikel med titeln “Till USA. Det kostar smulor
att besegra Ryssland”.
USA:s MILITÄRINDUSTRIELLA KOMPLEX upplever en guldrush. Det kan vi vara överens om, och Wallenbergs SAAB-gruppen/Bofors gnuggar händerna. Men som typiska svennar ligger de lågt med euforin, de vet att de tjänar mer på det och dessutom behöver inte svenska folket retas upp, när eltariffer, hyror och mat “tar hissen”, medan ”lönerna numera behöver stöttande hjälp i trappan”.
“Vapen som
föreslogs Nato nästan fördubblades det senaste året då Rysslands aggression
skrämde kontinenten”.
Så inleder Robbie Gramer,
säkerhetsreporter på Foreign Policy sin
intressanta genomgång av tillståndet inom det militärindustriella komplexet och
perspektiven för denna lukrativa verksamhet.
Artikeln
skrev han den 29 december förra året och visade på hur USA nästan fördubblade
antalet och prislappen för godkänd vapenförsäljning till Nato-allierade 2022
jämfört med 2021, när alliansmedlemmarna kämpade för att fylla på med
avancerade vapen i kölvattnet av Rysslands krig i Ukraina.
“År 2021 godkände USA-regeringen 14 möjliga större
vapenförsäljningar till NATO-allierade värda cirka 15,5 miljarder
dollar. År 2022 ökade det till 24 möjliga stora vapenförsäljningar till
ett värde av cirka 28 miljarder dollar, inklusive vapenförsäljning till ett
värde av 1,24 miljarder dollar till den förväntade framtida Nato-medlemmen
Finland, enligt en utrikespolitisk analys av två års data från
det amerikanska försvarsdepartementets försvarssäkerhetssamarbete Byrå”,
skriver Gramer.
HAN
MENAR ATT DET PÅGÅR en massiv förändring i Europas säkerhetslandskap
efter att Ryssland inledde sin ”fullskaliga invasion av Ukraina i slutet av
februari (2022)”. Han konstaterar att bland EU-länderna uppstod en närmast
panikartad situation där länderna, å ena sidan överöste Kievregimen med de egna
vapnen, samtidigt som dessa regeringar vände sig till dödens fabrikanter i USA
för att kompensera tomrummen i sina vapendepåer. Han tar som exempel Tysklands
plan att köpa F-35 stridsflygplan till en affär värd cirka 8,4 miljarder
dollar.
“I
början av december godkände utrikesdepartementet en möjlig försäljning av 116
M1 Abrams stridsstridsvagnar till Polen, efter att ett första förslag till plan
för att sälja Polen 250 sådana stridsvagnar tillkännagavs i april. De tre
baltiska länderna på Natos sårbara östra flank – Lettland, Litauen och Estland
– fullföljde alla planer på att skaffa de typer av amerikanska långdistansraket-
och missilsystem som hjälpte Ukraina att vända kriget mot Ryssland de senaste
månaderna. Utrikesdepartementet godkände en plan för att sälja sex
HIMARS-raketuppskjutare till Estland i juli under dess utländska militära
försäljningsprogram, till en affär värd cirka 500 miljoner dollar. Den
godkände en liknande försäljning till Litauen i november. Ett amerikanskt
avtal om att sälja HIMARS till Lettland förväntas tillkännages i början av 2023”.
DET
PARADOXALA HAR ALLTSÅ UPPSTÅTT, att USA, som är totalt dominerande politisk-ekonomisk
kraft inom NATO, har sedan Sovjetunionens kollaps 1991 verkat för att snabbt
expandera NATO i riktning mot Moskva. Innan februari 2014 hade den sittande
presidenten i Kiev, Viktor Yanukovych bra förbindelser med Moskva och
var inte beredd på att verka för att Ukraina skulle bli medlem i NATO. Därmed
måste han röjas ur vägen för USA.
Och
det blev det enorma stödet till Ukrainas olika paramilitära fascistiska
grupperingar kring Svobodapartiet som gick i bräschen och genomförde den
våldsamma statskuppen i februari 2014. Ukraina öppnades för USA och dess
långsiktiga strategiska plan som provocerade fram den ryska ”Militära
Specialoperationen” den 24 februari 2022.
Det
militärindustriella komplexet, med utmärkta förbindelser till det Demokratiska
ledargarnityret, gnuggade händerna och inledde omedelbart samordningen med
Bidenadministrationen för att saluföra sin vapenproduktion.
DEN
ANDRA DELEN AV Planen handlade om att pressa fram sanktioner mot Moskva
i EU:s namn, frigöra detta imperialistiska block från import av billig rysk
olja och gas. Biden utlovade den 7 februari 2022 offentligt en likvidering av
Nordstream som fullbordades den 26 september 2022 då både Nordstream 1 som 2
sprängdes i en statsterroristisk aktion. Vem som utförde det, vet vi inte, bara
att det måste ha varit en stat som verkställde attentatet med de resurser som
behövdes.
Nu
jublade USA:s olje- och gasgiganter som via Biden omedelbart erbjöd en
”räddning till EU”, men till priser som är 3–4 gånger högre än den billiga och
miljövänliga ryska naturgasen.
ENLIGT
FINANCIAL POLICY VISAR Gramer hur USA förblir en viktig vapenleverantör
för de allierade i Europa på kort sikt. Europas egna försvarsindustrier kämpar
för att möta krigets krav på konventionella vapen och ammunition. ”Försvarstjänstemän
och experter säger att Europas försvarsindustriella bas kämpar för att snabbt
utöka sin kapacitet för att hålla jämna steg med den nya efterfrågan”.
Och
den logiska reaktionen man gör vid denna inläsning är att INGEN i Europa talar
om en fredlig lösning, kanske med undantag för Ungerns och Serbiens statschefer.
Å andra sidan är ju åtminstone den ungerske Orban betraktad som pestsmittad i
Bryssel, just för att han har pekat på det obegripliga med sanktionerna mot den
ryska oljan och gasen och avsaknaden av en politisk vilja till förhandlingar
och fred.
Gramer
noterar att Ukraina skjuter omkring 4 000 till 7 000 artilleripjäser om dagen
och konsumerar snabbt ammunition som levereras av väst strax efter att de
anländer. USA har skickat omkring 806 000 155 mm artilleriskott till
Ukraina sedan Ryssland började sin invasion.
”De senaste USA-presidenterna
har länge uppmanat Natos europeiska allierade att öka sina försvarsutgifter, en
kampanj som ibland orsakade sprickor inom alliansen och diplomatisk huvudvärk,
särskilt under USA:s förre president Donald Trump. (. . .) Under 2014 uppfyllde
bara fyra NATO-allierade – USA, Storbritannien, Estland och Grekland alliansens
riktmärke att spendera 2 procent av BNP på försvar. År 2022 har tio av
Natos 30 medlemmar planerat att spendera minst 2 procent av BNP på
försvar. Vissa länder går ännu längre: Estland lovade att öka sin årliga
försvarsbudget med 42 procent 2023 och åtog sig att spendera 3 procent av sin
BNP på försvar”.
Nöjda ambassadörer följer med spänt intresse Joe Bidens underskrift på sitt samtycke om Sverige och Finland som nya medlemmar i krigsalliansen Nato. Återstår det formella och Turkiets förhandlingsfinter. 200 års neutralitet och alliansfrihet förbyts i en grundlagskupp till medlemskap där unga svenska män och kvinnor ska ställas i tjänst hos den stat "som bara upplevt 16 år av relativ fred sedan självständigheten den 4 juli 1776", som han sa, USA:s förre president Jimmy Carter.
DET KAN INTE UNDGÅ Robbie Gramer att
regeringarna i Finland och Sverige har deklarerat sin avsikt att gå med i Nato
och att de därmed också har meddelat planer på att öka sina försvarsutgifter.
”Finland spenderar
redan omkring 2 procent av BNP på försvar, medan den svenska regeringen har
presenterat planer på att öka försvarsutgifterna till 2 procent av BNP för 2023”.
Med andra ord råder
det febril aktivitet hos det vapenindustriella komplexet, först och främst i
USA men också bland de europeiska länder som förfogar över en egen
vapenindustri. Om den håller måttet, kommer de olika vapenexperterna och
generalerna att uttala sig om.
Allt utrymme om
politiska förhandlingar för en fredlig lösning på kriget mitt i Europa, låter
sig inte ens höras hos dessa krafter som ska pungslå varje arbetande europé på
de sista sekinerna.
Frågan är hur länge
den europeiska arbetarklassen ska tolerera hur de lukrativa krigets och dödens
fabrikanter skor sig på dess bekostnad.
Dick Emanuelsson
Tegucigalpa-Honduras
